Europaparlamentariker vill se ökad vattenresiliens i EU

I en omröstning ställer sig Europaparlamentet bakom krav på en djärvare strategi för att skydda vatten som resurs, livsmedel och levnadsmiljö i EU.

Europas vattenresurser är hårt pressade av föroreningar, habitatförstörelse, klimatförändringar och överanvändning av sötvatten. Vattenbegränsningar påverkar årligen 20 procent av Europas yta och 30 procent av befolkningen. Endast 39,5 procent av ytvattenområdena har god ekologisk status och endast 26,8 procent uppnår god kemisk status enligt EU:s vattenlagstiftning. Det är till denna bakgrund som Europaparlamentet tagit fram sina rekommendationer till EU-kommissionens strategi för vattenresiliens, som planeras komma innan sommaren. Betoningen i rekommendationerna är att EU behöver en ambitiös strategi för att hantera vatten mer effektivt, och att vatten inte bara är centralt för människors hälsa, utan även för EU:s ekonomi, konkurrenskraft och klimatanpassning.

Ökat stöd och smidigare kontroller för småskaliga jordbruk

EU-kommissionen vill höja taket på de årliga utbetalningar som småskaliga jordbruk kan få från 1 250 till 2 500 euro. Målet är att stödja en mer rättvis fördelning av jordbruksstödet, stärka landsbygdens livskraft där småskaliga jordbruk är viktiga för den lokala ekonomin, samt minska den administrativa bördan för både jordbrukare och myndigheter. Systemet är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och syftar till att göra stödet mer tillgängligt och effektivt för mindre jordbruk, som ofta har begränsade resurser. Vidare ska småskaliga jordbruk slippa att uppfylla vissa grundläggande miljökrav, men de har samtidigt möjlighet att få ersättning för miljövänliga odlingsmetoder genom så kallade ekosystemstöd.

Mål för effektiv vattenanvändning och minskad förorening

EU-parlamentarikerna vill att EU-kommissionen ska sätta upp mål för hur effektivt olika sektorer använder vatten och hur mycket vatten som tas från naturen, exempelvis från sjöar, floder eller grundvatten. Det kallas vattenuttag. Målen ska bygga på riskbedömningar, vilket innebär att man analyserar var problemen är störst, och hur allvarliga de är. Europaparlamentarikerna vill även att mer ska göra på EU-nivå för att minska vattenföroreningar från olika källor, så som:

Läkemedel som passerar genom kroppen och hamnar i avloppsvattnet.
Kemiska bekämpningsmedel och gödselmedel från jordbruket.
Antibiotikaresistenta bakterier – bakterier som överlever antibiotika och kan spridas via vatten.
Mikroplaster, små plastpartiklar som kommer från exempelvis tvätt, däck och kosmetika. Vi har tidigare skrivit en överenskommelse om att minska mikroplast i EU.
PFAS, även kallade ”evighetskemikalier”, är ämnen som är mycket svåra att bryta ner i naturen och misstänks vara skadliga för hälsa och miljö.

Klimatanpassning och bättre beredskap vid kriser

Vidare vill ledamöterna i Europaparlamentet att EU ska bli bättre på klimatanpassning, det vill säga att förbereda sig för klimatförändringarnas konsekvenser. För att uppnå detta bör klimatfrågor integreras i olika politikområden, såsom jordbrukspolitik, stadsplanering och vattenförvaltning. Europaparlamentet föreslår även särskilda åtgärder för regioner som är särskilt utsatta, till exempel Medelhavsområdet som ofta drabbas av torka, öar med begränsad tillgång till sötvatten, samt periferiområden som Kanarieöarna och franska Guyana, där de geografiska förhållandena utgör särskilda utmaningar. För att bättre kunna hantera vattenbrist, torka och översvämningar vill man också stärka både beredskapen och krishanteringen inom EU.

Finansiering och digital innovation

EU-parlamentet föreslår att särskilda ekonomiska resurser avsätts för att göra Europas vattenförsörjning mer motståndskraftig mot torka, föroreningar och klimatförändringar. Denna finansiering ska kunna användas till att modernisera vatteninfrastruktur som ledningsnät, reningsverk och bevattningssystem, att investera i naturbaserade lösningar som återställande av våtmarker samt till att utveckla och sprida ny teknik som minskar vattenanvändningen. Vidare vill Europaparlamentet se ökade investeringar i digital teknik – exempelvis artificiell intelligens (AI) för att analysera data och förutse problem, smarta bevattningssystem som anpassar vattenmängden efter behov, sensorer som upptäcker läckor i realtid, samt digitala system för övervakning och tidiga varningar vid problem med vattenkvalitet. Slutligen framhålls vikten av att förbättra cybersäkerheten för kritisk vatteninfrastruktur för att skydda vattenförsörjningen från digitala hot och attacker.