Ny utvärdering av kontrollmekanismerna för RRF

En ny rapport av Europeiska revisionsrätten visar att reglerna för offentlig upphandling i Faciliteten för återhämtning och resiliens inte följs tillräckligt bra. Dessutom är kontrollmekanismerna för dåligt fungerande.

Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) är ett tillfälligt instrument som inrättades för att stötta EU i återhämtningen efter Covid-19-pandemin. Den togs i bruk 19 februari 2021 och ska avslutas 2026 och består av 723,8 miljarder euro. Till skillnad från många andra finansieringsprogram är RRF är prestationsbaserad. Pengarna ges ut till medlemsländer utifrån nationella återhämtnings- och resiliensplaner där de beskriver vilka reformer och investeringar de vill göra. Planerna ska innehålla specifika delmål och slutmål, och utbetalning av medlen beror på om dessa uppfylls. Medlemsländernas projekt som finansierats av RRF har till stor del bestått av offentliga upphandlingar. Det är till denna bakgrund som Europeiska revisionsrätten (ECA) nu har genomfört en utvärdering av kontrollmekanismerna för offentlig upphandling, både från EU-kommissionens sida och i medlemsländerna.

Effektiva interna kontrollmekanismer är ett krav i RRF för medlemsländerna. Mekanismerna ska skydda EU:s finansiella intressen, vilket innefattar att RRF medel ska följa reglerna för offentlig upphandling, statsstöd, bedrägeri, korruption, intressekonflikter och dubbelfinansiering. ECA menar däremot att medel som ges ut av EU-kommissionen till medlemsländerna generellt fortsätter att ges ut även om reglerna inte följs eller kontrolleras tillräckligt väl. För att utvärdera kontrollmekanismerna har ECA undersökt fem medlemsländer (Kroatien, Tjeckien, Frankrike, Italien och Spanien) och EU-kommissionen.

ECA kommer fram till två huvudslutsatser i sin utvärdering. Den första är att EU-kommissionen inte lyckats samla tillräckliga garantier från medlemsländerna att reglerna efterföljs. Den andra är att EU-kommissionen i början av RRF:s implementering inte införde tillräckliga kontroller av medlemsländernas efterföljning av reglerna för offentlig upphandling och statsstöd. ECA menar att det inte fanns tillräckligt med vägledning i hur kontroll- och granskningssystemen skulle utformas. Däremot ser ECA att EU-kommissionen sedan mitten av 2023 har bättrat sitt granskande arbete.

ECA:s rekommendationer

I revisionsrapporten kommer ECA med en rad rekommendationer för att reglerna bättre ska efterföljas.

Den första rekommendationen är att framtida EU program med liknande finansiering tydligare ska definiera kraven på medlemsländerna för kontrollmekanismer. Det ska exempelvis vara kvalitet, tidsanpassning, dokumentation och korrigerande åtgärder. Vidare vill ECA även se att EU-kommissionen kontrollerar om medlemsländerna har tillräckligt med garantier för att de kan efterfölja reglerna i början av och under hela programmet.

Den andra rekommendationen riktar sig till fortsättningen av RRF. Där vill ECA att EU-kommissionen ska efterfråga bevis av nationella myndigheter att de kontrollerar riskerna med offentlig upphandling och statsstöd innan the skickar in utbetalningsförfrågningar till EU-kommissionen. ECA vill även att utvärderande och granskande aktörer ska kunna belägga sina kontroller genom en blandning av kontrollsystem och substanstester.

Tredje rekommendationen är att öka EU-kommissionens kontroller av medlemsländerna gällande reglerna för offentlig upphandling och statsstöd. ECA vill att EU-kommissionen ska offentliggöra årligen hur stor andel av de implementerande aktörerna inom upphandling och statsstöd som utvärderats och granskats av EU-kommissionen. EU-kommissionen ska även undersöka hur de ansvariga aktörerna för utgivning av statsstöd kontrollerar sin verksamhet. Ytterligare ska EU-kommissionen endast använda arbete från andra granskande aktörer om de aktörerna själva blivit godkända för efterföljning av regler.

Fjärde rekommendationen är att förbättra EU:s säkerställande av efterlevnad av upphandlings- och statsstödsregler. ECA vill att EU-kommissionen ska förtydliga hur tidigare kontroller påverkar riskbedömningen av medlemsländer, samt redovisa i sin årsrapport var revisioner inte genomförts. EU-kommissionen ska även klassificera system som riskfyllda om flera organ i ett medlemsland har kritiska brister, tills åtgärder vidtagits.

Femte och sista rekommendationen är att EU-kommissionen ska definiera konsekventa korrigerande åtgärder när reglerna för offentlig upphandling inte efterlevs.