Ny rapport om arbetskraftsrörlighet i EU

Inom EU flyttar många i jakten på arbete. Nu har EU-kommissionen publicerats årets översikt över arbetskraftsrörligheten inom unionen. Bland annat har rörligheten hos vårdpersonal undersökts.

Den fria rörligheten inom EU är något som utnyttjas av miljontals av arbetare som väljer att arbeta i ett annat EU-land än det man bor i. Rörligheten av arbetskraft är något som påverkar den inre marknaden enormt, både på EU-nivå och inom medlemsstaterna, eftersom det ger möjligheten för arbetare att fylla luckor i arbetsmarknaden, och söka mer lukrativa jobb utanför sina egna hemländer.

Nu har EU-kommissionen publicerat sin årliga rapport över arbetskraftsrörlighet inom EU, där både EU-medborgare och personer från tredje land, som arbetar i ett EU-land som de inte är medborgare i, har kartlagts statistiskt. Eftersom det tar lång tid att samla in och bearbeta data på området är den största andelen av statistiken gällande för 2023. Årets rapport har undersökt fyra huvudområden. Områdena, tillsammans med de huvudsakliga resultaten, är följande:

1.Utvecklingen av den arbetsföra befolkningen som är rörlig

Rapporten visar att antalet som flyttar inom EU i arbetsför ålder är relativt stabilt på ungefär 10,1 miljoner. Andelen sjönk under Covid-19 pandemin, men har nu återgått till samma nivåer som innan pandemin. Däremot har antalet immigranter från tredje land ökat. Rapporten lyfter fram invasionen av Ukraina som den troliga orsaken.

Det framkommer också i rapporten att de flesta som flyttar i EU är unga och män. För hela EU och Europeiska Free Trade Association (EFTA) var 53 procent av alla som flyttade inom EU mellan 20-34 år gamla, medan 57 procent var män. Generellt var det en större andel män som flyttade i östra och centrala Europa.

Länders roll som antingen sändare eller mottagare av människor som flyttar har varit också varit stabilt. Rumänien, Polen och Italien står för störst andel som flyttar, medan Tyskland mottagit flest till antal och Luxemburg flest relativt till sin befolkning.

Även andelen som pendlar över landsgränser för arbete utan att flytta har ökat, med ungefär 3% jämfört med 2022.

Samtidigt har antalet som återvänder till sina hemländer ökat, med en ökning av 6 procent mellan 2021 och 2022.

2. Arbetsmarknadsintegrationen av rörliga arbetstagare

Enligt rapporten har både arbetskraftsdeltagande, andelen anställda och aktivt arbetssökande, och sysselsättningsgraden, andelen anställda, ökat. Dessutom visar rapporten att sysselsättningsgraden är högst hos de som flyttar inom EU, följt av de som arbetar i sina hemländer, och sist av tredje lands invånare.

Andelen som flyttar inom EU med deltids och tidsbegränsade arbetskontrakt fortsätter att sjunka. Liknande trender har också noterats hos både medborgare och tredje lands medborgare.

Integrationen av kvinnliga flyttare inom EU fortsätter att ske långsamt. Sysselsättningsgraden för flyttande kvinnor 2023 var 14 procentenheter under flyttande män. För kvinnor var också deltidskontrakt vanligare.

Även fast yngre människor är en större andel av de flyttande inom EU är de fortfarande de med högst andel arbetslösa, med 8 procent. Däremot är arbetskraftsdeltagandet lägst hos äldre människor i åldern 50-64.

Sedan Covid-19 pandemin har andelen flyttare inom EU med låg utbildningsnivå ökat något, en uppgång med 3 procentenheter mellan 2020 och 2023. Enligt rapporten ligger andelen lågutbildade flyttande på 30 procent, medan andelen högutbildade flyttande ligger på 32 procent.

Arbetssektorerna som människor flyttar för att jobba i fortsätter att främst vara tillverkning, byggarbete, transporter och lager. Däremot har kommunikationssektorn sett störst ökning sedan 2018.

3.De sociala förhållandena för personer som flyttar inom EU

De som flyttar inom EU löper högre risk för fattigdom och socialt utanförskap jämfört med medborgare, men tredje lands invånare har ännu högre risk.

Andelen som slutför eftergymnasial utbildning ökar, men fortsätter att ligga på oönskade nivåer enligt rapporten. Mellan 2017 och 2022 ökade andelen från 35 procent till 39 procent. Jämfört med medborgare är däremot andelen som inte slutför sin grundskoleutbildning betydligt högre för de som flyttar inom EU. För medborgare ligger andelen på 8 procent, medan de som flyttar inom EU har en andel på 22 procent.

Kunskaperna och färdigheterna med digitala redskap förbättras hos de som flyttar inom EU, och ligger nu nästan i linje med nivåerna för medborgare.

Rapporten lyfter också fram att andelen unga som inte är anställda, söker jobb, genomför utbildning eller annan träning är högre för de som flyttar inom EU jämfört med medborgare, med 14 procent och 11 procent respektive.

Medianlönen hos de som flyttar inom EU fortsätter att vara högre jämfört med medborgare, men fördelningen av löner är mer ojämlik.

4. Rörlighet bland vårdpersonal

I rapporten framgår det att kvinnor utgör den största andelen av sjukvårdspersonalen som flyttar inom EU. Under perioden 2017 och 2023 var andelen kvinnor inom sjukvården större hos de som flyttar inom EU jämfört med medborgare, med 90-94 procent och 79-80 procent respektive.

De som flyttar inom EU för arbete i sjukvården är en åldrande grupp. Andelen som var 45 år eller äldre ökade betydligt mellan från 51 procent 2017 till 62 procent 2023.

Till skillnad från den samlade statistiken visas det att andelen med tillsvidare kontrakt är högre för de som flyttar inom EU jämfört med medborgare inom vården.

Det framkommer också att rörlig arbetskraft står för en större andel av de som arbetar fulltid jämfört med medborgare, med 74 procent respektive 68 procent.

Inom sjukvården ökar också andelen som återvänder till sina hemländer. I Sverige bestod 8 procent av andelen arbetare inom sjukvården av återvändande arbetskraft. Rapporten antyder att det kan vara en möjlighet att minska arbetskraftbristen inom sjukvården i medlemsländerna.