Rapport om hur ökat distansarbete påverkar kommunernas samhällsplanering

Regionerna i Östra Mellansverige (ÖMS) har frågat sina 88 kommuner hur ökat distansarbete påverkat resvanor, bosättningsmönster och kommunal fysisk planering. Svaren visar bland annat att distansarbetet har haft störst påverkan på resor och pendling, samt medfört en ökad efterfrågan på småhus och fritidshus på landsbygderna.

Våren 2023 skickade regionerna i Östra Mellansverige ut en webbenkät till sakkunniga inom fysisk planering i samtliga kommuner. 77 kommuner svarade på frågor rörande bostadsmarknad, arbetsmarknad och näringsliv, handel och kommersiell service, offentlig service samt resor och pendling.

Många kommuner säger att distansarbete gör det möjligt för invånare att bosätta sig i områden med längre pendlingsavstånd till både arbete och utbildning. De nämner flera konkreta exempel på satsningar som upplevs ha direkt koppling till ett ökat distansarbete, bland annat bostäder på nya platser och etableringar av co-workingytor.

Kommunerna nämner kollektivtrafik, bredband och bostäder som de tre viktigaste faktorerna för att locka människor att bosätta sig på andra platser. Samtidigt som resor med kollektivtrafik upplevs ha minskat i många kommuner har pandemins påtvingade distansarbete lockat människor att bosätta sig på platser längre bort från arbetsplatsen än innan pandemin. För att det ska fungera att bo långt från arbetsplatsen är det viktigt med en väl fungerande kollektivtrafik för de dagar människor behöver ta sig till sin arbetsplats, bredband för en bra digital tillgänglighet hemma och på co-workingplatser samt bostäder.

Kommunerna tycker i webbenkäten att distansarbete på olika sätt påverkat vardagen för invånare sysselsatta i kommunerna. Samtidigt är det få kommuner som på en övergripande nivå kan visa på konkreta effekter i kommunernas planering som följd av ett ökat distansarbete. Men kommunernas erfarenheter visar också att ökat distansarbete och förbättrad digital tillgänglighet ändrar förutsättningar och behov av fysisk mobilitet och rumslig närhet, det vill säga hur och hur långt vi rör oss från vår bostad. Detta bör i förlängningen kunna påverka synen på planering och prioritering av transportinfrastruktur och andra tillgänglighetsfrämjande åtgärder