Hon forskar om prioriteringar i primärvården

– Primärvården har många roller – att vara första linjens vård, men också att upprätthålla medborgarnas förtroende för välfärden. Genom att använda teorier från kvalitetsarbete kan vi bättre förstå hur resurser används idag, och därmed också skapa förutsättningar för att förbättra vården, säger Suzana Holmér.

Hon är verksamhetsutvecklare på Rehab väst och har nyligen disputrerat vid Prioriteringscentrum, LiU.

Resursbrist är en realitet i vardagen för många inom primärvården. Men ofta saknas verktyg för att prata om prioriteringar på ett öppet och systematiskt sätt, menar hon. Avhandlingen har ett praktiknära perspektiv och undersöker hur vårdpersonal, politiker och chefer hanterar situationer där resurserna inte räcker till. Fokus ligger både på hur beslut tas i det dagliga arbetet, och på hur styrning, mål och ansvar fungerar i praktiken. I en studie intervjuas 14 läkare och sjuksköterskor i primärvården. Resultaten visar att prioritering inte sker i ett vakuum – det är en pågående och situerad process där personalen hela tiden tvingas balansera mellan patienters behov, organisatoriska ramar och egna professionella värderingar.

– Vårdpersonalen är hela tiden medveten om gränserna för vad som är möjligt att göra och gör sitt bästa i att fördela resurser efter behov - vilket ibland är ett tyst och oftast osynligt prioriteringsarbete. Det kan till exempel vara de med mer komplexa besvär får träffa en distriktsläkare och inte en läkare med mindre erfarenhet, säger hon.

Politikens roll – mellan ideal och verklighet

I en annan studie riktas fokus mot politiker med ansvar för sjukvården i tre svenska regioner. Politikerna behöver navigera mellan olika lojaliteter – till befolkningen, verksamheterna och ekonomin. Studien visade att politiker ofta använder olika berättelser och förklaringsmodeller för att hantera dessa dilemman.

– Det finns en önskan att styra rättvist och klokt, men det är inte alltid självklart hur det ska gå till i praktiken. Studien betonar att politiker har en viktig roll i att balansera olika logiker för att skapa en jämlik vård och hälsa i befolkningen, så att ingen logik blir för dominant, säger Suzana Holmér.

En modell för rimlig resursanvändning

Ett aktionsforskningsprojekt genomfördes tillsammans med en primärvårdsverksamhet. Målet var att utveckla ett konkret verktyg för att förstå och förbättra hur resurser används. Modellen hjälper till att analysera vad som är rimlig resursanvändning i en specifik kontext. Den bygger på data, reflektion och samarbete i organisationen.

Modellen betonar vikten av att resursbeslut fattas nära verksamheten, där kunskapen om patienterna och det dagliga arbetet finns. Genom att involvera vårdpersonal och chefer i processen kan besluten bli mer förankrade och hållbara.

En slutsats är att prioritering i vården inte är något som bara sker på hög nivå. Det är något som genomsyrar hela systemet – från det nationella till det vardagliga mötet med patienten.

– Vi behöver skapa en kultur där det är möjligt att prata öppet om prioriteringar, dilemman och gränser. Det är först då vi kan börja förbättra både beslutsfattandet och tilliten inom vården, säger Suzana Holmér.

Hon betonar också att samarbete, ledarskap och en stödjande organisationskultur är avgörande. Det handlar inte bara om resurser – det handlar också om hur vi organiserar, leder och tillsammans formar vårdens prioriteringar.

Text: Gunilla Arnell, LiU
Foto: Emma Busk Winquist, LiU