Diabetesretinopati – handläggning av proliferativ diabetesretinopati (PDR)
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Omfattning av kunskapsstödet
Kunskapsstödet behandlar handläggning av allvarlig icke-proliferativ diabetesretinopati samt proliferativ diabetesretinopati (PDR).
Andra relaterade kunskapsstöd
Om hälsotillståndet
Definition
Proliferativ diabetesretinopati (PDR) innebär nybildning av blodkärl i ögats näthinna (1). Kärlnybildning på papillen benämns NVD (New Vessels on the Disc) och kärlnybildning utanför papillområdet kallas NVE (New Vessels Elsewhere). Kärlnybildning kan även uppstå på iris (irisrubeos) samt i kammarvinkeln.
PDR kan leda till preretinal blödning, glaskroppsblödning, retinal traktionsamotio (näthinneavlossning) och neovaskulärt glaukom.
PDR definieras av en eller båda av följande (2):
- kärlnybildning (neovaskularisering)
- glaskroppsblödning eller preretinal blödning.
PDR med högriskkaraktäristiska (hög risk för mycket snabb progress) föreligger vid en eller båda av följande (3)(4)(5):
- kärlnybildningen finns på eller inom 1 papilldiameter av papillen (NVD > 1/4 papillyta)
- diabetesretinopati och samtidig glaskroppsblödning och/eller preretinal blödning oavsett storlek och lokalisation av kärlnybildningen.
Vid allvarlig icke-proliferativ diabetesretinopati föreligger minst ett av följande (4-2-1-regeln) (2):
- rikligt (> 20) med intraretinala blödningar i var och en av 4 kvadranter
- tydliga venösa kaliberväxlingar i minst 2 kvadranter
- framträdande IRMA (intraretinala mikrovaskulära abnormiteter) i minst 1 kvadrant
- inga tecken på proliferativ diabetesretinopati.
Förekomst
Risken att utveckla PDR är kopplad till sjukdomsduration. Efter 25 års sjukdomsduration vid typ 1-diabetes har omkring 40 % av patienterna utvecklat PDR (6). Vid typ 2-diabetes är motsvarande siffror för patienter med insulinbehandling 20 % och för patienter utan insulinbehandling 10 %. Nyare data på mindre material har visat på lägre incidenssiffror, speciellt hos patienter med välreglerat blodsocker (7).
Riskfaktorer
Oberoende riskfaktorer (8)(9)(10)vid aktuellt observationstillfälle för att utveckla PDR utgör:
- högt HbA1c
- allvarligare grad av retinopati.
Biomarkörer för njursjukdom är associerat med ökad risk att diabetesretinopati progredierar till PDR. Hos personer med typ 1-diabetes är även ålder vid diabetesdiagnos, förhöjda triglyceridnivåer samt dilaterade retinala vener förknippat med denna ökade risk (8)(9)(10)(11).
Risk för progress till PDR föreligger även vid snabb förbättring av metabol kontroll samt vid graviditet, vid samtidig förekomst av minst måttlig DR (12).
Utredning
Symtom
PDR ger i sig inga symtom så länge det inte utvecklats en blödning i ögats glaskropp, traktionsamotio eller neovaskulärt glaukom. En blödning i ögats glaskropp orsakar en plötslig synnedsättning i det drabbade ögat. Traktionsamotio medför en progredierande synnedsättning som kan utvecklas inom dagar till veckor. Neovaskulärt glaukom innebär en ökning av det intraokulära ögontrycket, vilket kan ge värk och synnedsättning.
Anamnes
I anamnesen bör förekomst av riskfaktorer kartläggas.
Status
I ögonstatus för att fastställa PDR ingår:
- undersökning med biomikroskopi eller jämförbar bilddiagnostisk undersökning
- övervägande av odilaterad undersökning av iris samt gonioskopi.
Handläggning vid utredning
Dokumentera ögonstatus med tillgänglig bilddiagnostik (imaging) som bedöms vara lämplig för att kunna följa progress och regress (13)utifrån patientens status som till exempel:
- ögonbottenfoto inkluderande perifera och centrala näthinnan, rödfritt och/eller färg
- OCT vid misstanke om förekomst av makulaödem alternativt traktion
- WF OCTA (Wide Field Optical Coherence Tomography Angiography), som kan möjliggöra kartläggning av ischemi och kärlnybildning centralt och perifert
- FA (fluoresceinangiografi), som kan övervägas i enstaka fall vid osäker diagnos
- FAF (fundus autofluorescens), som påvisar lasereffekter i näthinnan
- Ultraljud B-scan, som används vid oklara medier för att bedöma:
- glaskroppsblödning
- traktionsamotio
- subhyaloidal blödning.
Differentialdiagnoser
Differentialdiagnoser till PDR är:
- retinal venocklusion (RVO)
- okulärt ischemiskt syndrom
- uveit.
Behandling
Handläggning vid behandling
Handläggning vid olika typer av PDR
Handläggning vid olika typer av PDR sker enligt följande:
- Vid PDR med högriskkaraktäristika, behandla skyndsamt.
- PDR utan högriskkaraktäristiska bör behandlas i de flesta fall. I enstaka fall kan små icke-progredierande proliferationer i bakre segmentet åtminstone initialt observeras.
- Vid allvarlig icke PDR (4-2-1-regel) kan behandling övervägas vid till exempel bristfällig compliance, graviditet eller planer på graviditet. Beakta riskfaktorer och gör en individuell bedömning.
Panretinal fotokoagulation – laserbehandling
Panretinal fotokoagulation (PRP), så kallad scatterbehandling, innebär att näthinnan perifert om kärlbågarna täcks med jämnt utspridda lasereffekter. Behandlingens gränser mot bakre polen är de superiora och inferiora kärlbågarna, samt temporalt 2 papilldiametrar (ppd) distalt om fovea och nasalt 0,5–1 ppd från papillen. Effekterna ska vara tydliga och gråaktiga men inte vita. Det är viktigt att täcka hela näthinnan långt ut i periferin och även temporalt om makula.

Figur 1. Full panretinal fotokoagulation kortpuls-laser utförd med navigerad laser. Modifierat från Emad Abu Ishkheidem.
Lasertyper
Det finns olika typer av laser tillgängliga. Typ av apparatur, storlek på lasereffekten, avstånd mellan effekterna, energi och pulsduration har betydelse för hur många lasereffekter som krävs för full PRP (14).
Laser med lång effektduration
Vid användning av konventionell laser (532 nm) bör inställningarna vara pulsduration minst 100 ms, spotstorlek 200–500 µm på näthinnan, 0,5–1 spotdiameter mellan effekterna PRP, vilket innebär minst 1200–1600 effekter för heltäckande PRP. Behandlingen kompletteras utifrån kliniskt svar (2)(15). Liknande inställningar kan användas för laser med våglängd 532–577 nm.
Laser med kort effektduration
Vid användning av laser med kort effektdurationvåglängd 532–577 nm (16) bör inställningarna vara pulsduration 10–30 ms och spotstorlek 200–500 µm på näthinnan. Kortare avstånd mellan effekterna (information finns i leverantörsinstruktioner) används jämfört med laser med lång effektduration och fler effekter får plats. Ofta krävs 3000 eller fler effekter (upp till 7000) för heltäckande PRP (17). Kort effektduration möjliggör multispotbehandling.
Multispotbehandling med kort effektduration har i uppföljning upp till 18 månader visats lika effektivt vad gäller regress av proliferationer som konventionell laserbehandling med lång effektduration (18)(19). Längre uppföljningar finns för närvarande inte publicerade. Laser med kort effektduration upplevs ofta som mindre smärtsamt jämfört med laserbehandling med lång effektduration (20)(21).
Navigerad laser
Genom eyetracking (ögonrörelserna följs i realtid) placeras lasereffekterna på förutbestämda punkter enligt uppgjord plan (20). Effekterna blir mer uniformt placerade. Behandlingen är mindre smärtsam jämfört med konventionell multispotlaser med samma våglängd (577 nm) (20). Behandlingen kan ges under infrarött ljus vilket ger mindre bländning för patienten.
Smärtlindring vid laserbehandling
Laserbehandling görs vanligen efter droppbedövning med lokalanestetika. Ytterligare smärtlindring i form av subtenonal eller retrobulbär injektion av lokalanestetika och/eller peroralt analgetika kan övervägas. Laserbehandling kan upplevas som starkt bländande.
Anti-VEGF-behandling
Behandling med anti-VEGF-injektioner i ögats glaskropp är effektivt för att få proliferationer att gå tillbaka (22)(23)(24). Månatliga glaskroppsinjektioner under upp till 2 års tid har getts (22)(23)(24). Effekten är inte bestående utan proliferationerna återkommer då effekten av anti-VEGF läkemedlet har upphört.
Injektionsbehandling med anti-VEGF-läkemedel rekommenderas inte som monoterapi för behandling av PDR, då behandlingseffekten inte är bestående och kräver strikt compliance och monitorering (25). Fler långtidsstudier behövs.
Handläggning i särskilda kliniska situationer
PDR med samtidigt centralt synnedsättande diabetesmakulaödem
Vid PDR med samtidigt central synnedsättande diabetesmakulaödem rekommenderas kombinationsbehandling med PRP och anti-VEGF-injektioner (PRP + anti-VEGF) (26). Mer information finns i det kliniska kunskapsstödet Riktlinje för injektionsbehandling av synnedsättande centralt diabetesmakulaödem (CIDME).
Högrisk-PDR där fullständig fotokoagulation inte är möjlig
Vid högrisk-PDR där fullständig fotokoagulation inte är möjlig, överväg perifer retinal kryopexi, perifer retinal diodlaser eller vitrektomi med möjlighet till endolaser (26).
Mycket snabbt progredierande proliferativ diabetesretinopati
Vid mycket snabbt progredierande proliferativ diabetesretinopati kan prompt injektionsbehandling med anti-VEGF starkt rekommenderas parallellt till skyndsam PRP för att vinna tid och minska risken för skymmande blödningar under tiden som PRP utförs och tills denna har full effekt.
Glaskroppsblödning vid PDR
Om det inte finns någon annan förklaring som till exempel retinal ruptur förutsätts glaskroppsblödningen bero på PDR, som skyndsamt ska behandlas.
Om insynen är kraftigt påverkad utförs ultraljud för att utesluta amotio. Patienter utan tidigare genomförd PRP kontrolleras med individualiserade intervall (3–7 dagar) för att utesluta amotio tills dess att näthinnan kan visualiseras.
PRP av synliga delar av näthinnan ska påbörjas så fort som möjligt. Anti-VEGF-injektion kan övervägas i syfte att minska risken för ny glaskroppsblödning under förutsättning att risk för fibrovaskulär traktion kan bedömas (27)(28). Överväg remiss för tidig vitrektomi om näthinnan inte kan visualiseras inom 1–2 veckor.
Hos patient med tidigare genomförd PRP finns flera handläggningsalternativ. Man kan överväga att avvakta 1 månad. Man kan överväga injektion av anti-VEGF i syfte att minska risken för ny glaskroppsblödning. Tidigare PRP ska kompletteras när så är möjligt. Det är viktigt att patienten har en så heltäckande PRP som möjligt. Överväg remiss för vitrektomi efter 1–3 månader (beroende på insyn) utan uppklarning (29).
Irisrubeos och/eller kärlnybildning i kammarvinkeln
Handläggningen vid kärlnybildning på regnbågshinnan och eller i kammarvinkeln påverkas av om det föreligger tryckstegring eller inte, samt om kammarvinkeln är öppen eller stängd.
Handläggning vid avsaknad av tryckstegring:
- Överväg anti-VEGF-behandling.
- Prompt PRP, som bör vara avslutad inom 1 månad.
Handläggning vid tryckstegring och öppen kammarvinkel:
- Sänk ögontrycket och ge antiinflammatorisk behandling med steroider.
- Överväg starkt anti-VEGF-behandling.
- Prompt PRP inom 1 månad.
- Överväg perifer retinal diodlaserbehandling.
- Vid behandlingssvikt, överväg annan operativ åtgärd avseende tryckstegring såsom cyklodiodlaser eller ventiloperation.
Handläggning vid tryckstegring och stängd kammarvinkel:
- Kirurgisk åtgärd ska övervägas tidigt. Anti-VEGF och PRP har ingen kliniskt relevant effekt på intraokulärt tryck vid irisrubeos med sluten kammarvinkel.
Vid mycket låg synfunktion ska behandlingsmålet vara smärtfrihet.
Vitrektomi
Indikationer för vitrektomi är:
- ej uppklarnande glaskropps-, subhyaloidal- eller pre-makulablödning
- tätt recidiverande glaskroppsblödningar trots PRP
- vitreoretinal traktion med risk för synpåverkan.
Samråd med vitreoretinalkirurg rekommenderas gällande indikation för vitrektomi och preoperativ anti-VEGF-behandling (29)(30).
Rehabilitering
Om patienten uppfyller kriterier för remiss till syncentral och så önskar, skicka remiss till syncentral för synrehabiliterande insatser och utprovning av hjälpmedel. En person med synnedsättning kan behöva stöd i form av strategier och hjälpmedel eller psykosocialt stöd för att klara det dagliga livet.
Uppföljning
Uppföljning efter PRP bör ske senast efter 3–4 månader genom klinisk undersökning och/eller ögonbottenfoto och kan innefatta OCT. Kontrollintervallen kan successivt förlängas upp till kontroll varje eller vartannat år vid stabilt ögonstatus.
Komplikationer
Komplikationer av behandling
Laserbehandling
Ärren efter laserbehandling kan växa med tiden, så kallad creeping, med risk för uppkomst av konfluerande atrofier av pigmentepitelet. Om dessa är mycket uttalade kan de påverka synfältet och mörkerseendet. Mot bakgrund av detta begär Transportstyrelsen synfältsundersökning för bedömning av körkortsbehörighet hos personer som har behandlats med PRP. Studier saknas gällande långtidsuppföljning efter laser med kort effektduration.
Injektionsbehandling med anti-VEGF-läkemedel
Komplikationer till anti-VEGF-behandling är huvudsakligen injektionsrelaterade så som irritation, rodnad, ytligt sår på hornhinnan, blödning i bindehinnan, intraokulär blödning, intraokulär inflammation, förhöjt intraokulär tryck, näthinneruptur, näthinneavlossning, iatrogen traumatisk katarakt samt intraokulär infektion (endoftalmit). Endoftalmit är den allvarligaste komplikationen. Incidensen av endoftalmit är 1:2000–3000 glaskroppsinjektioner (31). För individen innebär varje injektion kumulativt ökad risk för endoftalmit.
Det finns rapporter om ökande fibrovaskulär traktion, så kallad crunching, vid anti-VEGF-behandling för PDR (32)men även rapporter med motsatt resultat (33). Noggrann uppföljning och samråd med vitreoretinalkirurg rekommenderas.
Kvalitetsuppföljning
Indikatorer för uppföljning
Data från Svenska Makularegistret (SMR) kan endast i begränsad utsträckning användas för kvalitetsuppföljning av behandling för PDR.
Patientansvarig diabetesläkare kan rapportera till Nationella Diabetesregistret (NDR) att patienten fått behandling för synhotande diabetesretinopati senaste året samt om patientens synskärpa är ≤ 0,3 på grund av diabetesretinopati.
Kvalitetsregister
Injektionsbehandling med anti-VEGF-läkemedel för PDR bör registreras i SMR.
Relaterad information
Om innehållet
Senast uppdaterad